Man ska aldrig glömma att det finns trasiga och osäkra människor. Människor som vill få dig att känna dig så dåligt så att deras egna problem ses som små.
http://www.mogis.se/2010/07/ventilering/#comments
Att läsa den här typen av berättelser som Mogi skrev på sin blogg gör att jag blir ledsen, inifrån och ut.
Berättelser som dem gör att jag börjar hata mobbare, hatar den personen som stack en penna i hennes arm, vilja han allt ont i världen och göra precis samma sak mot honom. Men att ge igen gör saken bara värre och det gör mig själv till en mobbare, och det är lätt så en ond cirkel börjar.
Jag kan själv erkänna att jag har sett mobbning utan att gripa in, jag har aldrig själv mobbat någon grovt eller själv blivit mobbad grovt. Men en sak har jag alltid tyckt om mobbare, jag har alltid tyckt synd om dem. Att en person kan lägga så mycket negativ fokus på en annan människa är absurt. Att dem borde skaffa sig ett liv låter barnsligt, men i det här fallet är det sant.
Att skylla på den låga åldern är bara en undanflykt, det finns en skillnad på ett barn som säger något dumt utan att tänka sig för och ett barn som sticker en penna i någons ärrade arm. en skillnad som många blundar för inte minst föräldrar och lärare. Skillnaden är mobbning.
Att mobbning alltid har funnits är inget nytt, men att den finns inu, idag, just nu, 2010 är sjukt. Jag undrar om den dagen kommer när all onödig mobbning slutar, tills den dagen kommer tycker jag att alla borde tänka om två gånger innan något dumt blir sagt eller gjort oavsett om du är 10 eller 35.
Tänk så många människor det finns som har blivit ärrade inte bara fysiskt men psykiskt, för mobbning, något så onödigt som inte borde finnas.
Så snälla skaffa er ett eget liv och låt alla andras vara ifred.
No comments:
Post a Comment