Vila i frid Willma

Jag kan inte påstå att den här sommaren har varit rolig, om jag ska vara ärlig har det varit den värsta sommaren i mitt liv.

Min mormor gick bort i början på Juli, och mitt liv har kantrast av bråk och onödigheter. Saken blev inte bättre igår när jag fick ett samtal, min lilla kanin Willma har somnat in.

Jag fick Willma när jag var 11 år gammal och hon skulle blivit 9 år i höst.

Många kanske tänker att det bara är en kanin, men nio är i ens liv är en mycket lång tid. Längre tid än vad jag har känt mina flesta kompisar och till och med familjemedlemmar.

Willma och jag har överlevt allt tillsamman, hjälpt mig genom skilsmässor och alla tonårsbekymmer. Och det är sorg och tomrum hon lämnar hos mig, lilla Willma.

Det var åldern som tog ut sin rätta hos Willma och nio år är mer än vad jag kan begära utav henne. Jag hade inte träffat henne på två veckor med igår gick jag och hälsade på henne, gav henne godis och klappade hennes lena päls. Två timmare senare hade hon somnat in.

Jag tror hon väntade på ett sista farväl, hon är och var en otroligt snäll själ, och tack för allt du gjort för mig, även om du bara var en kanin.